Slutet på fattigdomen?: Man har upptäckt en växt som producerar rent guld och kan odlas i alla hem

En grupp forskare har upptäckt att vissa arter har en fantastisk absorptionsförmåga som öppnar dörren till en ny form av ekologisk gruvdrift.

Idén att en växt kan producera guld låter som en saga eller medeltida alkemi. Men bakom detta nästan magiska koncept döljer sig ett verkligt och fascinerande vetenskapligt område som kallas ”fytogruvdrift”.

En grupp forskare upptäckte att vissa växtarter inte ”skapar” guld, utan har den fantastiska förmågan att absorbera det från marken och koncentrera det i sina vävnader, vilket öppnar dörren till en ny form av ekologisk gruvdrift.

Varken stekt eller omrörd: det rätta sättet att tillaga ägg för att dra nytta av alla dess proteiner

Processen är komplex, men bygger på ett naturligt princip. Allt börjar i jord som redan innehåller guldpartiklar, ofta i så låga koncentrationer att det skulle vara omöjligt och ekonomiskt ruinöst att utvinna dem med traditionella metoder. Det är här som biologin hos vissa växter kommer in som en innovativ lösning för att återvinna detta ädelmetall som annars skulle gå förlorat.

Forskaren Chris Anderson, en av nyckelpersonerna inom detta område, har visat att växter som eukalyptus och indisk senap (Brassica juncea) är särskilt effektiva för detta ändamål. För att underlätta processen tillför forskarna ett kemiskt medel till jorden som löser upp guldpartiklarna och gör dem ”upptagbara” för växternas rötter.

Väl inne i växtens organism fungerar växten som en slags biologisk pump. Guldet transporteras genom kärlsystemet och ackumuleras i form av nanopartiklar, främst i bladen och stjälkarna. Växten skadas inte av denna process, utan lagrar helt enkelt metallen under hela sin livscykel som en naturlig bioackumulator.

Långt ifrån bilden av att skörda guldkorn direkt från grenarna kräver det sista steget en industriell process. När växterna har ackumulerat en betydande mängd metall skördas de och bränns sedan. Askan som blir kvar innehåller koncentrerat guld, som sedan måste separeras och raffineras med konventionella metallurgiska metoder för att få fram rent guld.

Fytomineringsmetoden kräver mycket specifika förhållanden: en jord som innehåller guld, användning av kemikalier för att lösa upp det och en infrastruktur för skörd och förbränning i stor skala. Dess verkliga värde ligger i dess potential som ett mer hållbart och mindre invasivt alternativ än dagbrott.

Den största fördelen med denna metod är dess miljöpåverkan. Den kan användas för att utvinna värdefulla metaller från förorenad mark eller gruvavfall, vilket bidrar till att rena miljön samtidigt som det genererar ekonomiska vinster. Förutom guld undersöks även andra växters förmåga att ackumulera platina, palladium och andra sällsynta metaller, vilket skulle kunna revolutionera sättet vi utvinner strategiska resurser på.

Sammanfattningsvis, även om det inte finns någon magisk växt som genererar guld ur tomma intet, har vetenskapen hittat ett sätt att använda naturen för att skörda det från jorden. Fytomineriet representerar därmed en lovande bro mellan botanik och metallurgi, en teknik som visserligen inte kommer att göra slut på fattigdomen över en natt, men som erbjuder en grönare och mer hållbar framtid för gruvindustrin.